Tag Archives: acab

Angrip Centralmakten, Avancera Befrielserörelsen

Den här månaden behöver vi prata om avskaffandet av polis och fängelse som en fortsättning av avskaffandet av slaveri. Å ena sidan finns det ett kul datum i december som gör det möjligt att diskutera: 13/12. Samtidigt, och mer allvarsamt, lever vi i en tid där den auktoritära makten växer och makten överlämnas till polisen utan minsta oro eller kritik, inte ens från den institutionella vänstern. Ännu värre är att allt detta sker med fascistiska krafter som utövar kontroll över staten, även om de använder sig av ombud.

Abolition, i den gamla bemärkelsen, har utvecklats till något nytt. De flesta av oss tänker på en gammal kamp som vi anser vara över för länge sedan: vi har vunnit över slaveriet. Men det är naturligtvis inte så makt och praktik har utvecklats bland människor. Slaveriet existerar fortfarande i många former, tillsammans med polisarbete, fängelser och många andra former av auktoritär kontroll. Uppfattningen att slaveri är oacceptabelt var, mer eller mindre, mainstream även under den franska revolutionen – även om det fortfarande existerade, till och med i de franska kolonierna. Det är viktigt att se polis och fängelser genom samma lins. Detta är institutioner som har kritiserats, älskats och hatats i olika grad under ganska lång tid. Vi är fortfarande inte där, inte ens kulturellt.

Det räcker med att se hur många polisförfaranden som fyller våra TV-, film- och massmedietjänster. Fängelser och polisarbete har, precis som slaveri och privat egendom, blivit ännu ett sätt att tvinga människor att arbeta i strid med vad som verkligen är nyttigt i deras samhällen. Det finns många texter och referenser om polisarbetets ursprung. Vi nöjer oss här med att lista några av dessa institutioners historiska ursprung, så att läsarna kan leta upp den nödvändiga, djupare historien.

Ordet polis var ursprungligen ett ord för modernitetens attribut i storstadslivet. Det betydde parker, vattenfontäner, torg och så vidare. Omvandlingen av termen polis till en term som beskriver en våldsmakt kommer från flera olika källor:

  1. Slaveri och slavpatruller i den amerikanska södern.
  2. Nattvakter i hela Europa även under medeltiden.
  3. Borgarklassens behov av att inte använda militären för att upprätthålla ordningen, till stor del på grund av motreaktionerna mot statens grymheter i slutet av Pariskommunen.
  4. Den brittiska koloniala taktiken (särskilt på Irland) vändes mot den inhemska arbetarklassen för att kontrollera städernas industriarbete.

ACAB betyder inte att bokstavligen att varje person som arbetar för dessa myndigheter är hemska som individer. Det betyder snarare att dessa människor blir svin trots att de kanske inte är monster på den individuella skalan.  Det finns människor som inte kan höra vissa av våra berättelser eftersom de har en plikt att vara på fel sida av historien. Jag har känt människor som har blivit poliser och som varnade sina gamla vänner för att hålla sig borta från dem i framtiden, som ett sista farväl till vänskap utan den tvingande maktstrukturen. Det är osäkert för papperslösa, rasifierade och radikala vänstermänniskor att vara helt öppna med vilka de är när de försöker träffa de få “trevliga” poliserna. Det finns alltid en risk att plikten kommer att övertrumfa etiken, vilket den ofta har gjort. Vi kan alla tänka oss saker som uppmuntras av lagar som nu inte är acceptabla. Det finns i bästa fall ett svagt samband mellan etik och lag. Låt oss komma ihåg att både slaveri och folkmord länge har varit helt lagliga i Förenta staterna. På vissa platser är barnaga ett skyddat beteende än i dag.

Abolition betyder inte att varje uppgift som polisen utför är hemsk. Det finns faktiskt många jobb som staten ger polisen som till och med de inte vill ha. Det finns aktiviteter som läggs på polisen som de inte är utbildade för, till exempel mentalvård. Det finns också uppgifter som inte borde utföras av samma organisationer. Till exempel är det viktigt att utreda antisocialt eller oetiskt beteende hos individer eller organiserade grupper (tänk på antifascismen eller miljörörelsen, eller till och med abolitioniströrelsen). Poängen är att de som undersöker, beslutar om etik och utdelar konsekvenser inte bör vara samma organisationer. Detta leder till tvångsorganisationer med ett mandat för våld som har makten, vilket gör dem till en konstig version av organiserade brottslingar eller krigsherrar.

Abolition handlar om att identifiera grundorsakerna till sociala problem och att ta itu med dessa frågor med sociala lösningar snarare än våldsamma sådana. Oavsett vad man tycker om polisarbete kan många av de sociala problem som politikerna vill överlämna till polisen inte lösas genom gripande och bestraffning. Det är väl känt att den största skillnaden när det gäller att minska brottsligheten är att lindra de socioekonomiska problemen i de samhällen där brottsligheten förekommer. Det är välkänt att skärpta straff inte förhindrar brott. Det som orsakar upp- och nedgångar i brottsligheten är ekonomisk trygghet och tillgång till utbildning, bostäder och hälsovård. Det kommer alltid att finnas konflikter i samhällen, men straff och kontroll kommer inte att ta itu med grundorsakerna. Det är kollektiv omsorg och kommunikation, ofta med hjälp från samhället, som kommer att minska skadorna från antisocialt beteende. Det är nedmonteringen av en rasistisk och klassbaserad ekonomisk ordning som kommer att göra oss alla trygga och kapabla att hantera psykisk och social ohälsa på ett horisontellt och omhändertagande sätt.

Som den lysande Angela Davis säger, avskaffande är inte att stänga av något, det är till största delen att slå på något. Den organisering som krävs för att avskaffa polis och fängelser kräver breda förändringar och skapandet av horisontella gräsrotsorganisationer med rötter i samhällen som praktiserar omsorg och ömsesidigt stöd. Detta är en social revolution där vi förstör idén om människor som en handelsvara för arbete eller social reproduktion, eftersom ingen är utbytbar. Abolition handlar om att göra samhället till vårt gemensamma fokus och ta bort centraliserade universallösningar. Det är ett förkastande av det uttalade behovet av standardisering, kategorisering och kontroll.

De motinstitutioner som vi bygger i abolitionismens namn kommer att få våra samhällen och vår revolution att utvecklas på samma gång, och skapa en bättre nutid och framtid här och nu samtidigt som vi arbetar för allas frigörelse. Den totala frigörelsen av alla varelser, det är vår revolution.

ENG:

This month we need to talk about abolition. On one hand, there’s a fun date in December which affords the discussion.  At the same time, and more seriously, we are living in a time where authoritarianism is growing and power is being handed over to the police with not the slightest amount of concern or critique, even from the institutional left. Even worse this is all happening with fascist powers wielding control over the state even if they throw levers by proxy.

Abolition, in the old sense, has evolved into something new. Most of us think of an old struggle that we view as being long over: we have won over slavery.  But this, of course, is not how power and practice have evolved among humans.  Slavery still exists in many forms, in concert with policing, prisons, and many other forms of authoritarian control.  The belief that slavery is unacceptable was, more or less, mainstream even during the French Revolution – though it still existed, even in the French colonies.  It is important to view police and prisons through the same lens.  These are institutions that have been critiqued, loved, and hated to various degrees for quite some time. We are still not there, even culturally.

It’s enough to see how many police procedurals clutter our television, film, and mass media services.  Prisons and policing, much like slavery and private property, have become just another machination to force people to work against what is truly useful in their communities.  There are many texts and references about the origin of policing.  We content ourselves here with listing a few of the historical origins of these institutions, allowing readers to look up the necessary, deeper history.

The word police was originally a word for the trappings of modernity in metropolitan life.  It meant parks, water fountains, squares, and so on.  The transformation of the term police into one that describes a coercive force comes from a few  sources:

1) Slavery and slave patrols in the American South.

2) Night watches throughout Europe even during the Middle Ages.

3) a need of the bourgeoisie to not use the military to impose order, largely due to backlash against the atrocities of the state at the end of the Paris Commune.

4) The inversion of British colonial tactics (especially in Ireland) back on its internal working classes in order to control urban industrial labor.

ACAB does not mean that literally every person working for these agencies are horrible as individuals. It means, rather, that those people become bastards in spite of the fact that they might not be monsters on the individual scale. There are people who can’t hear certain stories that we have since they have a duty to be on the wrong side of history. I have known people who have become cops who warned their old friends to stay away from them in the future as a last goodbye to friendships without the added coercive power structure. It is unsafe for undocumented migrants, people of color, and radical leftists to be fully open about who they are when they try to meet the few ‘nice’ cops. There is always a risk that duty will trump ethics as it often has. We can all think of things encouraged by laws that are now not acceptable. There is, at best, the weakest of correlations between ethics and law. Let us remember that slavery and genocide have both been completely legal in the United States for long periods of time. In some places, the physical punishment of children by physical attack is still protected behavior even today.

Abolition does not mean that every task performed by police is horrible.  There are, indeed, many jobs given to police by the state that even they do not want.   There are activities that are pushed onto police that they are not trained for, mental health care, for example.  There are also tasks that should not be held by the same organizations.  For example, investigating the antisocial or unethical behavior of individuals or organized groups is important (think of antifascism, the environmental movement, or even the abolitionist movement.)  The point is, that those investigating, deciding ethics, and doling out consequences shouldn’t all be the same organizations.  This leads to coercive organizations with a mandate of violence who hold power, making them into a strange version of organized criminals or warlords.

Abolition is about identifying the root causes of social problems and addressing these issues with social solutions rather than violent ones.  Whatever you might think about policing many of the social problems that politicians want to hand over to police cannot be solved by capture and punishment. It is well known that the biggest variance in the reduction of crime is the alleviation of socio-economic challenges in communities where crime takes hold.  It is well known that increased punishment does not prevent crime.   The thing that causes rises and falls in crime is economic security and access to education, housing, and healthcare.  There will always be conflicts in communities, but punishment and control will not address root causes, it is collective care and communication, often with help from the community which will reduce harm from anti-social behaviour.  It is the dismantling of a racist and classist economic order that will make us all safe and capable of dealing with mental and social health in a horizontal and caring way.

As the great Angela Davis says, abolition is not turning something off, it is mostly turning something on.   The organizing necessary to abolish police and prisons requires broad changes and the creation of horizontal, grassroots organizations rooted in communities that practice care and mutual aid.  This is a social revolution where we destroy the idea of human beings as a commodity for labor or social reproduction, where nobody is disposable.  Abolition is about centering communities and removing centralized one-size-fits-all solutions.  It is a rejection of the stated need for legibility and control.

The counter-institutions that we build in the name of abolition will make our communities and our revolution evolve at the same time, making a better present and future in the here and now while working for the liberation of everyone.  The total liberation of all beings, that is our revolution.

Uttalande om kravallerna – mot den här världen av snutar

Vi på nattsvart verkstad vill ge kamraterna från Södra Klubben och Autonom organisering en repost, följande text är kopierad från gatorna.info.

Tre dagar av militans har skakat det borgerliga samhället i grunden. Från den yttersta högern till grupper som kallar sig “vänster” så samlas alla bakom polisen: en poliskår som skjuter ungdomar, som kör på människor, som är redo att döda. En poliskår som hittar de “hänsynslösa personerna” bland de som demonstrerar men finner inga ord för de som provocerar och spyr ut islamofobi och rasism. En poliskår som hotar och “hittar” kopplingar till kriminella gäng, men som inte har några problem med att skydda fascister. Det enda kriminella gänget är poliskåren och dess politiska chef.

Snuten är en ockupationsmakt i förorterna. De försöker dominera territoriet. REVA, Rimfrost, Norrsken mm är några av de namn som polisen använder sig av för att legitimera sina trakasserier mot de som lever under statens och kapitalets förtryck. Som alla vet så har upploppen slutat handla om en banal rasist som Paludan och börjat handla om större saker. Till och med för snuten så är det tydligt att deras rasism och brutalitet är det som orsakat upproret. Polisen är statens långa arm. Snutar har inget med arbetaklassen att göra, de är systemets och det borgerliga samhällets trogna vakthundar.

För staten och överklassen, uttryckt i ledarsidor, på Twitter, på presskonferenser och i nyheterna, så handlar det om våldsmonopolet. Det är det som gör att de fruktar upproret. Om polisen förlorar kontrollen så faller den borgerliga ordningen, den nationella normaliteten, en ordning och normalitet som upprätthåller rasism, sexism och inte minst klassamhället. Snuten är nödvändig för att beskydda borgarnas privilegier, för att se till att alla håller sig på sin plats – inte minst människor med annan hudfärg. De borgerliga medierna är andra sidan av samma mynt. Där snutens batong och vapen inte når, når medias propaganda. De media som gärna reproducerar statens smutskatsning av det kämpande subjekt som störde den svenska normaliteten under påskdagarna.

Det är just detta som allt handlar om för staten och som det började handla om direkt, en politisk utmaning mot hela deras samhälle, mot den kapitalistiska ordningen i sig. Ett par hundra personers kravaller har på några dagar skakat hela det borgerliga samhället. Det finns mycket att lära sig av det. Den politiska utmaningen är att bygga något av detta, att komma vidare. Det finns potential att skapa nya politiska subjekt, att vända sig rakt mot denna värld av snutar i såväl praktik som teori.

Nu behöver vi agera, bygga relationer, utveckla rörelser. Vi måste finna tillbaka till spontanitet, aktivitet, att bygga upp vängruppskulturen igen för att kunna koordinera och strukturera för att kunna generalisera upproret. Vi måste sprida solidaritet bland kämpande subjekt. Vi måste vägra statens och kapitalets distinktioner. I en värld av chefer och professionella politiker är vi alla främlingar. I en av värld dominerad av rasism, exploitering, profit, sexism, förtryck och islamofobi måste vi alla bli kriminella gäng som ifrågasätter deras normalitet, deras makt och deras auktoritet.

I slutändan handlar kampen mot snuten och staten om kampen för att skapa en annan värld. Vi måste avväpna snuten och avskaffa den. Detta är praktiskt arbete. Vi måste beväpna våra drömmar med solidaritet, rättvissa, och självorganisering.

ACAB! För en värld utan snutar, utan stat och kapital!

– Autonom Organisering & Södra Klubben

ACAB DAY BAR

On Monday the 13 of December, or 13/12, we open Nattsvart Verkstad up for a celebration of the future abolishment of state repression, and in particular cops.
The event starts at 18.00 and continues until late, the soli bar will be open, there will be music and snacks.

Thank you all!

Thank you so much, everyone, for the received economic support! We have successfully managed to pay our rent for January. We literally couldn’t have done it without your help!

A quick note: this problem will not be going away quickly, this means in practical terms that we will be asking the same thing next month and probably the month after that. In order to make that process a bit less daunting and scary what we really need is financial stability. One really, really appreciated way of helping us achieve that is to become a support member!

Visit https://nattsvartverkstad.noblogs.org/nattsvart-flyttar/

Filling in the form and donating a small amount every month is by far the best way to contribute! You decide the amount of your membership fee/donation, we recommend between 50 and 500 kronor. #nattsvartverkstad #acab #mutualaid #anticapitalistirony #itsucksbeingconfinedinthissocietalhellholecalledeconomy