Tre dagar av militans har skakat det borgerliga samhället i grunden. Från den yttersta högern till grupper som kallar sig “vänster” så samlas alla bakom polisen: en poliskår som skjuter ungdomar, som kör på människor, som är redo att döda. En poliskår som hittar de “hänsynslösa personerna” bland de som demonstrerar men finner inga ord för de som provocerar och spyr ut islamofobi och rasism. En poliskår som hotar och “hittar” kopplingar till kriminella gäng, men som inte har några problem med att skydda fascister. Det enda kriminella gänget är poliskåren och dess politiska chef.

Snuten är en ockupationsmakt i förorterna. De försöker dominera territoriet. REVA, Rimfrost, Norrsken mm är några av de namn som polisen använder sig av för att legitimera sina trakasserier mot de som lever under statens och kapitalets förtryck. Som alla vet så har upploppen slutat handla om en banal rasist som Paludan och börjat handla om större saker. Till och med för snuten så är det tydligt att deras rasism och brutalitet är det som orsakat upproret. Polisen är statens långa arm. Snutar har inget med arbetaklassen att göra, de är systemets och det borgerliga samhällets trogna vakthundar.

För staten och överklassen, uttryckt i ledarsidor, på Twitter, på presskonferenser och i nyheterna, så handlar det om våldsmonopolet. Det är det som gör att de fruktar upproret. Om polisen förlorar kontrollen så faller den borgerliga ordningen, den nationella normaliteten, en ordning och normalitet som upprätthåller rasism, sexism och inte minst klassamhället. Snuten är nödvändig för att beskydda borgarnas privilegier, för att se till att alla håller sig på sin plats – inte minst människor med annan hudfärg. De borgerliga medierna är andra sidan av samma mynt. Där snutens batong och vapen inte når, når medias propaganda. De media som gärna reproducerar statens smutskatsning av det kämpande subjekt som störde den svenska normaliteten under påskdagarna.

Det är just detta som allt handlar om för staten och som det började handla om direkt, en politisk utmaning mot hela deras samhälle, mot den kapitalistiska ordningen i sig. Ett par hundra personers kravaller har på några dagar skakat hela det borgerliga samhället. Det finns mycket att lära sig av det. Den politiska utmaningen är att bygga något av detta, att komma vidare. Det finns potential att skapa nya politiska subjekt, att vända sig rakt mot denna värld av snutar i såväl praktik som teori.

Nu behöver vi agera, bygga relationer, utveckla rörelser. Vi måste finna tillbaka till spontanitet, aktivitet, att bygga upp vängruppskulturen igen för att kunna koordinera och strukturera för att kunna generalisera upproret. Vi måste sprida solidaritet bland kämpande subjekt. Vi måste vägra statens och kapitalets distinktioner. I en värld av chefer och professionella politiker är vi alla främlingar. I en av värld dominerad av rasism, exploitering, profit, sexism, förtryck och islamofobi måste vi alla bli kriminella gäng som ifrågasätter deras normalitet, deras makt och deras auktoritet.

I slutändan handlar kampen mot snuten och staten om kampen för att skapa en annan värld. Vi måste avväpna snuten och avskaffa den. Detta är praktiskt arbete. Vi måste beväpna våra drömmar med solidaritet, rättvissa, och självorganisering.

ACAB! För en värld utan snutar, utan stat och kapital!

– Autonom Organisering & Södra Klubben