Fascismen är vänsterns misslyckande. Detta kan ha många betydelser. Kanske handlar det mest om den revolutionära vänsterns misslyckande med att krossa kapitalismen. Det första misslyckandet var övergången till socialdemokrati och kompromisser med kapitalismen. Under en mycket lång tid verkade detta vara en seger, historiens slut, äntligen.
På en buss från Nottingham till Bristol kontrollerade jag min biljett många gånger dagarna innan jag skulle åka med bussen, eftersom jag inte litade på biljettens giltighet. Jag vet att den är det. Jag har definitivt betalat för den. Kvittot matchar verkligen min biljett. Det är förmodligen fel.
Teknokratiska beslut framstår som optimeringsproblem. Den nyliberala kompromissen är en utopi av fakturor och delat ekonomiskt ansvar. De som arbetar hårt får förhandla. Fackföreningar arbetar med politiker och företag för att se till att alla bidrar och – baserat på meriter – varor och tjänster erbjuds med ett leende.
Jag skulle verkligen vilja älska att åka kollektivt, men varje gång jag gör det reagerar den del av min kropp som bär på trauman från tidigare våld. Det är som att få ett slag i magen. Hur mycket SL har jävlats med mig har inte varit uppenbart för mig förrän jag åkte iväg på den här resan.
Vad händer när samhällen och individer inte kan ta det ” rätta” ansvaret? Att misslyckas med att ta detta ansvar, samtidigt som man ändå försöker att ta för sig av varorna och tjänsterna, stämplas som stöld och en blir utsatt för våld. Privat säkerhetspersonal och polis står redo att se till att människor straffas för att de försöker överleva.
Jag bodde inte i Stockholm på 7 år. Att inte ha en biljett när jag var yngre var inte en stor sak, de flesta av oss hade inte det. Att komma tillbaka 2020 var en stor chock, ökningen av säkerhet, biljettkontrollanter och poliser var svår att anpassa sig till. Nästan varje dag såg jag dem, sprang ifrån dem, bytte vagn och satte mig inte ner. Det är utmattande att behöva skanna av perrongerna på varje station. Mina ögon rör sig snabbt från vänster till höger vänster till höger för att försöka upptäcka deras kläder, fan jag är en kronisk plattforms-skannare och jag är trött –
Och det är här fascismen kommer in i bilden. Det är användningen av våld för att se till att de som berövats sina livsmedel tvingas delta i den nyliberala galenskapen. Det är verkligen kolonialism som vänds tillbaka mot kolonialmaktens medborgare.
Det är här våldet kommer in i bilden. Det är ett artigt och ordnat våld som riktas mot dem som inte betalar.
Ja SL, vi tittar på dig! Kapitalismen sviker en allt större del av Stockholms befolkning och ert svar är att slå dem till lydnad. Multinationella företag som Keolis och MTR har köpt er. Tillsammans med nyliberala politiker får de er att höja priser som aldrig borde ha tagits ut från första början. De får er att försumma tågen, spåren, stationerna och arbetarna. Det uppenbara ordern från staden är att människor tyst ska gå och dö, eller åtminstone stanna kvar.
Jag vill kunna röra mig fritt vart jag vill i den stad där jag bor. Jag vill inte bli trakasserad på väg till jobbet. Jag vill inte skanna plattformar. Jag vill inte springa. Jag vill inte fastna på en station och bli försenad för ni blockerar utgångarna. Jag vill inte behöva hålla koll på polisen. Jag vill inte se, höra eller uppleva ännu ett jävla trakasseri och mord.
Vänsterns konformism och konservatism, tillsammans med högerns hänsynslösa strävan efter makt och vinst, har tillsammans lett till denna drakoniska situation.
Jag vill ha en organiserad vänster som är beredd och kapabel att effektivt stå upp mot ert våld och er likgiltighet.
Jag vill ha en vänster som kommer att göra er rädda.
… och jag vill ta tåget till min favoritsjö i lugn och ro