Trygghet är ett sånt där ord som liksom kastas runt i det publika när en vill ha stöd för sin sak. Alla vill väl ha trygghet?
Men från vaddå? Vad är trygghet?
När någon dinglar trygghet framför dig, tänk på att den som dinglar löftet framför dig definierar tryggheten.
För oss är tryggheten detsamma som tillit till varandra och tron på det gemensamma, inte
exklusionen av “den andre” för att “säkra” det som är “vårt”. Men det är också distansen till
staten, makten, monopolet, polisen, migrationsnämnden, myndigheterna och de som
försöker få oss att vara “normala” eller straffar de som ses som “onormala”.
“Normal” är ett ord som för många signalerar trygghet och ger en känsla av att allt är som det
ska. För oss är det tvärt om, det “normala” är inte “normalt”. Det “normala” går hand i hand
med rasism, sexism, hierarki, lönearbete, skönhetshets, funkofobi, transfobi, med mera:
kort sagt rädslan för allt som ses som “de andra”.
Far åt pipsvängen med det normala och den neoliberala tryggheten.