Konstapelns kropp krossas mot paris kullersten. En hönsfot stor som en varg lyfts, häxans gående stuga tar ännu ett steg. Ett torrt kacklande skratt ekar genom gränderna, högt över stridens ljud. Paris håller på att födas på nytt, ett fritt Paris. Maktens och kapitalets försvarare bävar. En klo slungar en glasflaska fylld av vilda bränder och militant glädje. De rikas vakter och borgarnas samhälle skyggar undan inför häxornas råa, otyglade kraft. Dödsskriken från kapitalets väktare ekar hela vägen till maktens boning, och får dem alla att skaka av skräck. Väktarnas kroppar smälter av den intensiva elden, deras smärta är så intensiv att de knappt märker av det splittrade glaset i deras kroppar. Men, denna strid är redan förlorad. Häxornas kamrater sympatiserar med stat och privat egendom. När striden når sitt slut flyr häxorna in i stadens skuggor och sprickor. Stugornas ben blir osynliga igen. Smälter ihop med de dunkla gränder som snabbt glöms bort av de som ger och följer order. Häxorna väntar, tålmodigt, på nästa revolt.
Konstapelns kropp krossas mot paris kullersten.
Många år senare kastas ljus än en gång in genom deras väggar. De kikar försiktigt ut och ser hur män i blå uniformer återigen krossar motståndets, nu blomsterklädda, kroppar. De ser hur kapitalets väktare bär upp sin nya uniform, men är samma gamla fiende. Samma gamla rädsla för friheten. Samma hat mot naturen. ‘De kämpar emot med budskap om fred och kärlek,’ säger den ena. ‘Ack ve, makten har aldrig brytt sig om vare sig ord, kärlek eller fred’ svarar den andra. Några år senare väcks de av ljudet av skriken på hjälp från all världens frihetskämpar. Än en gång kikar de ut genom sprickorna i deras väggar. Samma blå uniformer, samma makt, samma rädsla, samma hat. ‘Världen går under’ konstaterar den ena, ‘Slåss vi?’ frågar hon, samtidigt som hon greppar en flaska med kladdigt, oljigt innehåll. ‘Kamraterna vill inte slåss,’ svarar en annan. ‘Låt dem åkalla oss med sina handlingar! säger en tredje. Och det är vad de gör. De observerar oss och väntar på oss. Hoppas på oss. Längtar.
Kapitalets kött väntar på att smältas igen.